Livets småsaker
På min läkares uppmaning skriver jag numera dagböcker till bortre helvetet. Det är aktivitetsdagbok, matdagbok och humördagbok. ALLT ska loggas i jaken på kilona och det perfekta livet. Just nu vill jag bara inte ha något med det perfekta livet att göra. Är fortfarande trött så det finns ingen like och en väns försök till ett skämt föll platt då han föreslog att det kanske har med min massiva ålder att göra. Ironiskt och sarkastiskt menat, det fattar jag, men det var ändå det sista jag ville höra. Log blekt åt honom och sa sedan vänligt åt honom att hålla sin stora käft i styr. Han fattade piken och tog hastigt upp ämnet om att jag snart ska gå och tatuera mig, finns skäl till att han är en vän.. han är bra på att känna av sånt där.
Endast veckor kvar innan sommarlovet börjar och det ska bli riktigt skönt. Ska ju iofs läsa en 15hp kurs som går under hela sommaren på 50% men det är en distanskurs så det ska bli väldigt skönt att kunna lägga upp mitt eget arbete som jag känner att jag vill ha det. Vilket ju oxå påminner mig om att det nog är bäst att börja leta litteraturen till den kursen så jag inte står där handfallen när den startar.
Grått och trist är det ute tyvärr, ingen motivation till att ta sig ut och promenera. Är förvisso inte speciellt kry så det kanske är lika bra. Men fröken duktig inom mig talar ju om att jag minsan inte kan sitta här och vara sjuk, måste jobba jobba jobba! Har till viss del ändå lärt mig att låta mig själv vara sjuk när jag är sjuk men ändå finns delar av skammen kvar, den där som inte orkar, inte vill får inte finnas. Vi pratade om det, min psykolog och jag, senast jag var hos honom. Han sa att det ju faktiskt är en del av min personlighet och det går ju aldrig riktigt ur, men det viktiga var att jag någongång ibland bara kunde skita i allt för en annan saks skull. T.ex. det här med maken, då släppte jag allt. Men då handlade det ju om honom, inte om mig. Har fruktansvärt svårt för att skita i allt för min egen skull, det tar emot som attan. Men imorgon är det röd dag och då är maken hemma, han får långhelg. Det ser jag framemot.
Endast veckor kvar innan sommarlovet börjar och det ska bli riktigt skönt. Ska ju iofs läsa en 15hp kurs som går under hela sommaren på 50% men det är en distanskurs så det ska bli väldigt skönt att kunna lägga upp mitt eget arbete som jag känner att jag vill ha det. Vilket ju oxå påminner mig om att det nog är bäst att börja leta litteraturen till den kursen så jag inte står där handfallen när den startar.
Grått och trist är det ute tyvärr, ingen motivation till att ta sig ut och promenera. Är förvisso inte speciellt kry så det kanske är lika bra. Men fröken duktig inom mig talar ju om att jag minsan inte kan sitta här och vara sjuk, måste jobba jobba jobba! Har till viss del ändå lärt mig att låta mig själv vara sjuk när jag är sjuk men ändå finns delar av skammen kvar, den där som inte orkar, inte vill får inte finnas. Vi pratade om det, min psykolog och jag, senast jag var hos honom. Han sa att det ju faktiskt är en del av min personlighet och det går ju aldrig riktigt ur, men det viktiga var att jag någongång ibland bara kunde skita i allt för en annan saks skull. T.ex. det här med maken, då släppte jag allt. Men då handlade det ju om honom, inte om mig. Har fruktansvärt svårt för att skita i allt för min egen skull, det tar emot som attan. Men imorgon är det röd dag och då är maken hemma, han får långhelg. Det ser jag framemot.
Kommentarer
Postat av: Kimmi
Varför bor du inte här för? Då kunde vi tagit våra små nätta arslen och satt oss i solen och sippat kaffe och snackat skit om alla som passerar?
Postat av: Beva
Kimmi: Den kommentaren värmer mer än något annat just nu, tack så mycket gumman kram
Postat av: Miss Dopamin
Hej Beva, han bara läsa lite snabbt då jag har varit borta från bloggandet ett tag, ska uppdatera mig så fort jag hinner, vad fin din blogg ser ut och trevligt att du också stödjer Piraterna! Mvh Miss Dopamin. fd. Skogshuldran
Trackback
